Karin Forsberg

karin-forsberg Karin Forsberg

Här hittar du Karin Forsbergs artiklar om Mayakalendern. Den senaste artikeln hittar du överst. De finns även att läsa på hennes hemsida Livsströmmen. Där kan du också beställa hennes böcker samt kalendrar och personliga Tzolkinrundor.

Innehållet på den här sidan:

  • 2013-02-02: Ny Stor cykel inledd.
  • 2011-09-24: Mayakalendern tar inte slut Uppdaterat 2012-12-11
  • 2010-11-07: Sjunde dagen – Fullbordans tider, ljuset väcker, öppnar och förenar
  • 2008-12-01: Tiden mogen att förstå Mayas visdom

Ljusspridarnas andra sidor om Mayakalendern:

Ny Stor cykel inledd

Karin Forsberg skriver på sin hemsida Livsströmmen:

Vi har nu passerat ett mycket högtidligt skifte i Mayakalenderns ”Långa Räkning”! Den 21 december 2012 växlade vi från baktun 13 till baktun 14. Detta är också synonymt med påbörjan av en ny s k Stor Cykel i Den Långa Räkningen. Förutsatt att vår tids uttolkare av Mayakalendern har rätt, vill säga.

Mayakalendern tar inte slut!

Av Barfota–Karin (Karin Forsberg)

Jag har länge ”legat lågt” med att offentliggöra mina åsikter om ”Mayakalenderns slut”. Men nu känner jag att det är hög tid att även jag adderar min personliga känsla inför det läge i vår utveckling, som idag engagerar så många.

Vad som finns sagt hos Mayafolket själva om ”Mayakalenderns slut” är bokstavligt talat hugget i sten. För det första talas inte om något slut på Mayakalendern, som helhet. Tvärtom finns det tidsangivelser långt, eller mycket långt fram i tiden, i den information som finns kvar, efter de forntida Mayas. För det andra finns en tydlig och konkret angivelse om vid vilket ”datum” i Mayakalendern som den s k Stora Cykeln i den Långa Räkningen, ska ta slut. Och det är detta som anses vara aktuellt i våra dagar. Bland annat finns en sådan angivelse på det s k Tortuguero-monumentet. Där finns en inskription som säger (enligt vår tids tolkare) att Mayakalenderns Stora Cykel slutar på dagen 4 Ahau 3 Kankin. 4 Ahau är en tidsangivelse ur Tzolkinräkningen och 3 Kankin är en angivelse ur Haab–räkningen.

Vad Tortugueromonumentet i övrigt säger är inte så enkelt att tyda, bland annat på grund av att det är skadat, så att bitar av inskriptionen saknas. I Geoff Stray’s lilla behändiga bok ”2012 i fickformat” finns kortfattad och bra information om de senaste tolkningarna av dessa inskriptioner. Från hösten 2010 finns en tolkning gjord, av Gronemeyer/MacLeod som lyder:”Det kommer att fullbordas den 13:e baktunen. Vid 4 ahau 3 kankin kommer ett ”beskådande” att ske. Det är uppvisningen av Bolon Yokte vid en stor ”ämbetsinstallation”.

20 Ahau

Ljus, Ahau. En bra dag för klarhet och att nå våra mål. En dag som ger oss kraft och energi att övervinna hinder.

”Datumet” 4 Ahau 3 Kankin återkommer i Mayakalenderns tideräkning med cirka 52 års mellanrum, då Tzolkin- och Haabräkningen sammanfaller i just denna kombination – då är en s k Kalenderrunda fullbordad. Denna Kalenderrunda består av 52 Haab-år omfattande 365 dygn vilket är lika med 73 Tzolkinår omfattande 260 dygn Ett sådant fullbordande anses vi nu ha nära förestående, på det gregorianska datumet den 21 december 2012.

Vad Mayafolket själva idag säger, via ett av sina viktigaste språkrör, Grand Elder don Alejandro Oxlaj (Wandering Wolf), är att de inte längre vet exakt var de befinner sig i Den Långa Räkningen och därför inte heller exakt kan säga när den Stora Cykeln tar slut. Don Alejandro säger dock också att det är helt säkert var vi befinner oss i Tzolkinräkningen, eftersom denna tideräkning vidmakthållits obruten av Dagräknare hos Mayafolket, ända fram till våra dagar.

Därför ser jag det som pålitligt att det är 4 Ahau i Tzolkinräkningen den 21 december 2012. Huruvida det också är 3 Kankin kan jag inte uttala mig om. Men om så skulle vara så ser jag det som högst sannolikt att Den Stora Cykeln kan gå till sitt avslut just detta datum i vår gregorianska tideräkning. Eller så sluts den Stora Cykeln om ytterligare 52 x 365 dygn, då kombinationen 4 Ahau 3 Kankin åter infaller i Mayakalenderns Kalenderrunda.

Dock finns det i världen idag så pass många tecken på en pågående intensiv transformation – såväl för oss enskilda, som i världsekonomi, klimatförändringar övriga reaktioner hos Moder Jord – att jag tror att en fullbordan av denna Stora Cykel är nära förestående. Många olika profetior och kanaliseringar, likväl som astrologers och vetenskapsmäns utvärderingar av det astronomiska läget, pekar också på att ngt speciellt är på gång att ske inom den handfull år vi nu befinner oss.

Carlos Barrios – en mayapräst – skriver i sin bok ”The Book of Destiny” att vi nu befinner oss i slutet av den period som kallas Den Fjärde Solen. Och att Den Femte Solen kommer att inledas den 21 december 2012. Det läge han beskriver för de tiderna överensstämmer väl med vad jag själv känner och ser omkring mig i min bekantskapskrets likväl som i de större världshändelserna.

För mig känns det helt fel att se det som att Mayakalendern ska ta slut. Varken den 28 oktober 2011 eller den 21 december 2012 eller överhuvudtaget. För så länge det eviga spiralkretsloppet (begrepp från Martinuskosmologins lära) i kosmos fortgår så fortgår också de skeenden som utgör grunden till Mayakalendern. Vilket dels är kosmiska pulseringar som inte är kopplade till några fysiska/astronomiska objekt, likväl som olika cykler som är kopplade till beteenden hos olika astronomiska objekt. Jag tror inte heller på att mänskligheten som helhet kommer att vara färdig i sin andliga utveckling till slutet av oktober 2011, eller till vintersolståndet 2012.

Men däremot innebär ju den ständiga utvecklingen i det eviga spiralkretsloppet att en del av oss människor expanderar vårt medvetande (och därigenom vårt beteende) vidare, så att det alltmer omfattar de karaktärsdrag som är definitionen för det riktiga Människoriket, samtidigt som vi alltmer går ifrån de karaktärsdrag och beteenden som är rådande i Djurriket. Och i Människoriket lever vi inte längre inom och med påverkan av den linjära tiden, på samma sätt som nu. Kanske lever vi t o m helt utom tiden. Och i så fall tar ju då tideräkningen slut för de väsenden som ”går  ur tiden”, medan den fortsätter för de väsenden som ännu har sin levnad och existens inom tiden, här i vår tredje dimension, på Jorden.

Det tidigare aktuella ”slutdatumet” för Mayakalendern – den 28 oktober 2011 – grundar sig ursprungligen på C J Callemans teorier, utifrån hans forskning kring Mayakalendern. Detta datum (som är 13 Ahau 8 Zac i Mayakalendern) finns inte omtalat i Mayafokets efterlämnade skriftliga eller muntligen vidmakthållna information, enligt vad jag hittills har stött på i det jag läst och lärt. Det innebär inte heller någon fullbordan av baktun 13 (se inledningen av denna artikel), eftersom den ska fullbordas på en dag som är 4 Ahau i Tzolkinräkningen. Därför ser jag det rent intellektuellt inte sannolikt att det kommer att innebär någon markant händelse i vår utveckling. Ej heller känner jag intuitivt att det skulle vara dags för något speciellt då, exempelvis någon form av kvantsprång för de människor som är långt på gång in i Människoriket. även om utvecklingen – sedd ur ett stort perspektiv – vid vissa tillfällen kan tyckas ha genomgått sådana.

Min tro är som det gamla Mayafolkets: alltså att det handlar om ständigt upprepade cykler inom cykler inom cykler och därtill en ständig nivåhöjning, vilket ger en spiralform för utvecklingen i kosmos. Och i en sådan utvecklingsmodell ser jag inte utrymme för några kvantsprång, utan endast en successiv utveckling.

Dock finns det idag (liksom även vid tidigare tillfällen genom årtusendena) ett visst astronomiskt läge som gör dessa tider lite speciella. Och det är den ingång i Ljusets tidsålder, som (bland annat enligt Barbara Hand Clow) grundar sig på att vårt solsystem – under sin ständiga sinusoida vandring genom Vintergatan –  nu håller på att inträda i ett av de fotonbälten som ligger, likt en elektrisk lindning, runt ekvatorialplanet av vår galax. Detta fotonbälte ser jag som ett slags brännglas, eller förstärkare, som nu driver på utvecklingen extra intensivt och gör att vi upplever en starkt ökad händelsedensitet, vilket känns som att tiden går fortare. Detta fotonbälte gör också att vi parallellt med vår intensiva utveckling effektivt ges den stora mängd info som både är förutsättningen för och orsaken till vårt intensiva växande – hönan och ägget i ett. Vi drivs alltså snabbare till mognad än vad vi skulle ha gjort utan denna ökade informations–tillförsel, bland annat genom att ges just de skeenden i våra individuella liv som vi behöver för att lära och växa.

Datumet den 28 oktober 2011 som slutdatum för Mayakalendern grundar sig bl a på det faktum att det då är kombinationen 13 Ahau i Tzolkinräkningen. Och 13 är den fullbordande tonen i Tzolkinräkningens mindre ”kugghjul” med siffror från 1 till 13. Och Ahau är det fullbordande dagtecknet i Tzolkinräkningens större ”kugghjul” med 20 st dagtecken från Imix till Ahau (Alligator till Ljus). Men…detta är också en ”flytande sanning”, för det råder delade meningar om vilket dagtecken som är det ”första” och vilket som är det ”sista”. Och själv håller jag mig till åsikten att det inte finns ngt första och sista på ett runt kugghjul…

Däremot så är det utan tvekan så att dagen Ahau – Ljus är en dag med energier som främjar en stor ”öppenhet uppåt”. Dvs att vi är extra mottagliga för att ta in information direkt från kosmos, via Solen. Så på så vis kan man säga att vår mänskliga tillväxt har stor sannolikhet att optimeras just på Ahau-dagarna. Men – kombinationen 13 Ahau har vi ju återkommande, var 260:e dygn. Så t ex  hade vi en sådan kombination den 10 februari 2011, den 28:e oktober 2011 och den 14 juli 2012.

Sammanfattningsvis är alltså min personliga syn på läget idag:

  • Vi befinner oss nu i övergången mellan Djurriket och Människoriket (Martinuskosmologins beteckningar), sedan några decennier tillbaka.
  • Detta är sannolikt synonymt med övergången mellan den Fjärde och den Femte Solen och andra liknande angivelser, som finns hos olika ursprungsfolk.
  • Denna övergång drivs på extra mycket nu, genom att vi alltmer går in i ett av Vintergatans fotonbälten – tidsåldern av Ljus.
  • Denna övergång är successiv: med andra ord kan vi inte säga något exakt datum för när vi ”går över gränsen”. För någon sådan skarp, konkret gräns finns inte.
  • Denna övergång gäller på sätt och vis alla väsenden på jorden, såtillvida att vi alla översköljs av samma kosmiska utvecklingsenergier.
  • Men denna övergång gäller å andra sidan INTE alla, samtidigt och på samma sätt, eftersom vi befinner oss på olika nivåer i vår personliga utveckling. Vi bär som individer olika frekvensmässiga fingerprints och därmed re-sonerar vi mer eller mindre optimalt med de inkommande energierna och därmed så går vi i olika takt framåt. Och en del tar inte alls in de inkommande energierna och de går då inte alls framåt i sin tillväxt, just nu.
  • Avslutet av den aktuella Stora Cykeln i Mayakalenderns Långa Räkning kan vara den 21 december 2012, men det kan också vara t ex 52×365 dygn fram i tiden.
  • Detta avslut kommer att innebära något slag av speciellt skeende, vilket bl a finns förutsagt på Tortugueromonumentet.
  • Detta i sig är indicium för att det är inom några få år som den Stora Cykeln går till fullbordan, eftersom det bl a är många extraordinära astronomiska lägen kring år 2011-2013.
  • Den 28 oktober 2011 var speciellt såtillvida att det var dagen 13 Ahau, vilket är en dag som vi optimalt kan ta in de kosmiska utvecklingspulserna.
  • Men varken den 21 december 2012 eller den 28 oktober 2011 innebär att Mayakalendern, vår och världens utveckling eller tiden upphör – för flertalet av människorna.
  • Däremot innebär tiderna nu, och framöver, att många människor alltmer utvecklas mot att uppleva sig och börja leva som en del av den helhet som den gudomliga matrisen utgör. Dvs att de får ett kosmiskt medvetande, där de inte längre upplever sig åtskiljda från varandra, eller från Moder Jord eller från Kosmos. Utan att de verkligen upplever sig som en del av alltet och som förenade med detta och allt annat.
  • Tiderna nu och framöver innebär också att vi kommer att få uppleva många och stora omvävningar i vår värld, inom många områden. För vi och Moder Jord är ett och vad som sker med henne, sker också med oss. Och övergången mellan Djurriket och Människoriket är mer turbulent och utmanande än vad övergången mellan de övriga rikena är, enligt Martinuskosmologin. Men, efter denna övergång kommer vi att leva i en mycket mer förenad, harmonisk, kärleksfull och holistisk tillvaro, där det är självklart för oss att ”mind over matter” råder.

Kom ihåg att det jag nu har skrivit inte är liktydigt med några sanningar! Det är som sagt min personliga syn på saken, utifrån både intellektuella bedömningar och intuitiva ingivelser.

Vad jag vill påpeka som viktigt i dessa tider är:

  • Lita på din magkänsla och lyssna till både ditt hjärta och ditt intellekt. Låt dem samarbeta, men se till att intellektet får vara biträde – inte chef.
  • ”öppna bländaren”, dvs släpp gamla inlärda värderingar och nomer, öppna dig förutsättningslöst och ta in informationen direkt från kosmos, via Solen och Moder Jord, som Mayafolket gör. På så vis får du den ”ofärgad” av andras mänskliga värderingar, intellektuella eller känslomässiga. I detta öppnande är det ett gott stöd att försöka vara inkännande för Tzolkinrytmens olika dagenergier.
  • Och ”minska ditt skärpedjup”, dvs lev och ta in här och nu! Genom att varken fastna i sådant som har hänt, eller att bekymra dig om vad som kan tänkas komma att hända, så hämtar du hem dina energier till nuet och kan bättre följa med i flödet och orka med den intensiva händelsedensiteten.
  • Tillåt dig att utvecklas vidare, även om det periodvis innebär mycket turbulens i ditt liv.
  • Ha den sanna Kärleken i fokus, i ditt hjärta, och försök att lämna det dualistiska tänkesätt som hör hemma i Djurriket.
  • Behåll dock samtidigt det stabila och kärleksfulla skydd som behövs för dig själv och din fortsatta tillväxt, för vi kommer att få uppleva instabilitet hos dem som inte klarar av att ta in de rådande energierna utan istället, på grund av sin rädsla inför skeendena, kommer att försöka få allt att förbli vid det gamla, invanda.
  • Och….som jag alltid brukar tjata om: bär inom dig bilden av den vertikala axeln med sina fyra riktningar och centrum i hjärtat. Det är ett gott stöd för stabiliteten.

Med önskan om allt gott till er alla på er fortsatta vandring framåt!

Barfota-Karin
på dagen 5 Cimi i Mayakalenderns Tzolkinräkning (24 september 2011)

Uppdaterat 11 december 2012

Originalartikeln finns på Karin Forsbergs hemsida Livsströmmen.

Sjunde dagen: Fullbordans tider – Ljuset väcker, öppnar och förenar

Av Barfota-Karin (Karin Forsberg)

Så har vi då gått in i Dag Sju av den Galaktiska medvetandenivån. Tiden är inne då frukten av denna nivå ska mogna. Den gångna Natt Sex har bjudit många av oss på ganska tuffa utmaningar. Utifrån händelser i mitt eget liv och bekantskapskrets ser jag att det har handlat om några huvuduppgifter:

  • Att ha modet att fortsätta stå upp för den nya, mjuka, holistiska och andliga värld vi tror på – även då det gamla, maktfullkomliga, dualistiska och patriarkala gör allt det kan för att hindra och övervinna oss.
  • Att lära oss låta känsla och intellekt förenas i våra beslut.
  • Att välja vad som är viktigast i våra liv – tillväxten i det andliga eller omhändertagandet av det materiella?

Den gångna Natten har på sitt sätt nästan varit mer utmanande än den tuffa Natt Fem, som vi befann oss i under år 2008. Men, om vi har tagit emot och arbetat med de uppgifter livet har gett oss så har vi kunnat växa och mogna vidare. Och nu, sedan några veckor tillbaka, när gryningsljuset från Dag Sju har blivit allt starkare, så har morgonbrisen kommit in och blåst iväg oss, som mogna frön från en maskrosboll, och vi förs nu iväg till de nya jordmåner där vi ska slå rot och verka under fullbordanstiden.

En frågeställning som ofta uppkommer när man talar kring sådana här saker är om ingången i fullbordan gäller alla, eller bara en del. Detta har jag funderat mycket omkring. Min personliga tro är: Ja, det gäller alla. Men det gäller inte alla på en och samma gång, just nu.

Jag vill säga att människor är som skepp med segel av solceller. En del har sina segel satta och när då ljuset – utvecklingspulserna från Världsträdet – kommer in så fångar de in dessa i sina segel och förs framåt av energin. Andra människor har visserligen sina segel satta, men solcellerna är smutsiga av gamla inlärda föreställningar och trossystem så de seglar inte lika snabbt framåt. Sedan finns det ytterligare andra som dessutom har ett antal kraftiga ankartrossar i form av trauman och blockeringar som ännu sitter starkt fästade tillbaka i det gamla. De kanske känner av energierna, men de kan inte komma framåt förrän de upptäckt och kapat dessa ankartrossar. Att leva så ger en mycket jobbig tillvaro med känslan av att nästan slitas itu. Slutligen finns det människor som ännu inte har några segel satta och de märker knappt av de inkommande energierna alls.

Och när vi ser oss omkring i vår bekantskapskrets, i samhället och världen i stort kan vi konstatera att människor befinner sig på många olika nivåer i sin medvetandeutveckling och andliga mognad.

Direktkoppling till Källan – Holografisk resonans

Men vad som nu sker överallt runtom vårt klot är att de människor som har segel satta väcks av det inkommande Ljuset från Dag Sju. Ljuset fortsätter lösa upp de kvarvarande slöjorna i våra medvetanden, likt solen som får dimmorna att lätta en tidig sommarmorgon. I takt med att slöjorna löses upp så får vi allt bättre direktkontakt med den kosmiska visdomen. Vi blir direktuppkopplade till Källan, vi närmar oss ett kosmiskt medvetande. Vi behöver snart inte längre gå omvägen via litteratur, internet, olika lärare och gurus för att få information.

Den direktuppkoppling till Källan som nu håller på att etableras innebär att vi är många i världen som nu samtidigt får till oss samma bilder samtidigt, enligt principen om holografisk resonans. Detta märker vi också av genom en starkt ökande synkronitet i vår tillvaro. Kosmos sänder oss kunskap buren i ljus, detta ljus tar vi emot, var och en, likt de små enskilda pixlarna i varsin del av den kollektiva dataskärmen. I var och en av oss återskapas samma bild, samma hologram, och av alla de enskilda pixlarna/bilderna byggs en gemensam bild upp, i vårt kollektiva medvetande. Vi behöver egentligen inte göra mycket annat än att vara öppna och ta emot – på så vis ger vi vårt bidrag till att den kollektiva processen fortsätter enligt skaparens tanke.

Den holografiska resonansen medför också att vi nu i rask takt finner våra Svansyskon och Själsfränder i världen. De frekvenser som var och en av oss bär läggs ut på uww (universal wide webb) när vi öppnar oss, och då uppstår resonans med de personer som bär liknande frekvenser, och så uppstår kontakt över uww, vilken ofta i 3D numera sker över www. Uww och www är strukturer med mycket liknande funktionssätt. Överhuvudtaget är datorvärlden något som utvecklas parallellt med vår egen utveckling, ja t o m oftast så att en viss utveckling först sker inom datorvärlden innan den därefter också sker för oss människor. Så vi har mycket att lära om oss själva genom att se hur datavärlden och IT-tekniken fungerar och utvecklas.

Vår vandring genom de åtta medvetandenivåerna har varit lång och innehållsrik. Från det att cellen skapades i slutet av den Cellulära undervärlden tills fram idag, då vi i slutet av den Galaktiska undervärlden verkligen omfattar och förhåller oss till hela vår galax och även har börjat inleda vår expansion till ett kosmiskt medvetande.

Från Djurriket till Människoriket och vidare…

Jag hör inte till dem som tror att utvecklingen är färdig nu, när Mayakalenderns Stora Cykel snart slutar, utan det eviga spiralkretslopp som Martinus talar om känns mer rätt för mig. I min världsbild kommer därför Världsträdet att fortsätta pulsera och skicka ut sina evolutionsenergier och vi kommer att fortsätta utvecklas vidare.

Enligt Martinuskosmologin är vi nu på väg från Djurriket till det riktiga Människoriket, vilket är synonymt med uppnåendet av ett kosmiskt medvetande, vilket är just vad mognaden under den kommande Universella nivån handlar om. Men vår utveckling stannar inte heller där, utan sedan fortsätter vi vår vandring genom Visdomsriket, den Gudomliga Världen och Salighetsriket, vari mineralmedvetandet överbrygger till Växtriket och sedan åter vidare in i Djurriket, men på en högre nivå.

Men jag tror att vi nu faktiskt i vår utveckling är på väg att nå en slags ”platå” – toppen av pyramiden – Vattumannens tidsålder, vilken pågår inom det fotonbälte som Barbara Hand Clow talar om. En tidsålder av Ljus, Enhet, Fred och Allkärlek. Ett slags skönt sommarlov under ett par tusen år, innan vi sedan återigen inträder i den galaktiska natten för fortsatt inhämtande av lärdomar som får oss att växa och utvecklas. Därför är det ändå en slags fullbordan det handlar om, fullbordan av en lång termin i Livets skola.

Ingen vet exakt när nya tiden börjar

Människor har en vilja att sätta datum och årtal på den fullbordansprocess vi nu är inne i. Tidigare har jag också gjort det, men numera känns det allt mindre viktigt, ja t o m lite fel att försöka göra. Jag känner mig inte hemma i att vissa exakta datum ska innebära markanta händelser, eller att kvantsprång i utvecklingen ska förekomma, utan jag ser utvecklingen mer som mjuka vågor.

Även Mayafolket själva säger idag, via sina Elders, att ingen kan vara riktigt säker på när ingången i den nya tiden sker, eftersom de genom århundradenas gång kan ha tappat räkningen när det gäller de större tidscyklerna. Däremot menar de att hjärtat i den Heliga Kalendern – Tzolkinräkningen – än idag är exakt vidmakthållen och korrekt sedan gamla tider.

Osäkerheten om ”var vi befinner oss i tiden” ser jag som naturlig och t o m som en Livets avsikt. För ett av de fenomen som de aktuella energipulserna driver in oss i är just att släppa taget om tiden, i alla fall såsom vi lärt oss identifiera den. Händelsedensiteten är numera så hög att vi, som följer energierna framåt, helt enkelt tvingas försöka koppla loss från den linjära tiden. Detta är för många en knepig situation i praktiken, för samtidigt som vår känsla och intuition ropar inom oss att vi ska leva i nuet, så är ju våra yttre förhållanden ännu kopplade till den gamla vanliga världen, med sina klockslag och datum som för de flesta är omöjliga att helt strunta i.

Mer fokus på nuet

Men själva den intensiva tidsaccelerationen (allt högre händelsedensiteten) är alltså något som hjälper oss att fokusera mer till nuet. Ja, närmast tvingar oss att fokusera mer till nuet, för att inte vi ska stressa oss fördärvade. Och detta i sin tur innebär att vi måste lära oss lita till att vi i varje stund får den information vi behöver från kosmos och livet, för att vi ska kunna veta var vi ska sätta foten härnäst.

Jag jämför läget idag med en kameras objektiv: för att ta in ljuset effektivt och därigenom få all den info vi behöver så måste vi öppna vår bländare maximalt. Detta medför per automatik att skärpedjupet minskar. Dvs vårt fokus förflyttas mer och mer till här och nu, eftersom vi helt enkelt inte kan hålla på att se för långt bakåt eller för långt framåt när vår bländaröppning är stor. Och på motsvarande sätt gäller att om vi har vårt fokus både här och där, i såväl tid som rum, så är vår närvaro i nuet lägre och därmed kan vi inte lika effektivt uppfatta informationen från kosmos.

Att på detta sätt leva i nuet och ta in information från kosmos är ju något vi känner igen från naturfolken. Något annat vi kan lära från dem är deras självklara sätt att leva i direkt kontakt med Naturen och se allt däri som levande väsenden med medvetande och själ. Medväsenden som vi behöver respektera och samverka och kommunicera med. Och denna kunskap är mycket viktigt för oss moderna människor att idag återuppväcka. För likväl som vi måste öppna oss uppåt för att ta emot all nödvändig information från kosmos så måste vi samtidigt verkligen ha en nära och stadig kontakt med Moder Jord, för att kunna stå stadigt i dessa intensiva och turbulenta tider.

Likt Yggdrasil (nordiska mytologins världsträd) så kommer vi vid Ragnarök (den gamla världens undergång) att stöna och skälva, men vi kommer att förbli stående, om vi har våra rötter djupt i Moder Jord och vår krona i Ljuset.

Maskulint och feminint förenas i samarbete

I den Sjunde Dagen, den sista och fullbordande av de Tretton Himlarna, är det inte bara en, utan två gudar som styr. Det är det gudomliga härskarparet: Ometeotl och Omecinatl. Även detta är något som avspeglas i våra egna liv och något som är nödvändigt för helheten och stabiliteten. Det maskulina och det feminina behöver förenas i samarbete för att skapa den stabilitet som behövs. Det feminina är det magnetiska, det jordnära, det som öppnar sig och tar emot. Det maskulina är det elektriska, det kosmiska, det som tänder och ger. I kombinationen av det maskulina och feminina skapas därför en fantastisk helhet som i sitt mest optimala tillstånd blir en kraftfull generator och förmedlare av den kosmiska visdomen.

Den effektiva uppkoppling som nu sker, mellan oss och kosmos och mellan oss enskilda små noder på uww, är en del i processen av att uppnå ett kosmiskt medvetande, på ett kollektivt plan. När en viss gräns uppnåtts för denna uppkoppling/upplysning ja då går mänskligheten in i ett kosmiskt medvetande. Men, som sagts ovan, alla går inte in på en gång utan det sker successivt, eftersom vi befinner oss på en bred spridning vad gäller vår andliga mognad, dvs vår förmåga att ta in signalerna från Världsträdet. Många människor har många liv kvar att leva innan deras frekvenser är av sådan karaktär att de kan göra sitt inträde i det kosmiska medvetandet.

Fullbordan och pånyttfödelse

Det ligger en mycket stor glädje i det som nu sker i vår värld! Att allt nu öppnar sig så att vi också kan öppna våra hjärtan och låta Allkärleken strömma genom oss och mellan oss. Visst kommer tiderna framöver att bli omvälvande eftersom det handlar om fullbordan och pånyttfödelse. Av vårt gamla sätt att leva är det en hel del som inte kommer att finnas kvar i den nya tillvaron. Det kommer att bli ovant för oss att vänja oss av med både ett och annat, men det vi får istället kommer att innebära sådana livsförhållanden som mycket bättre överensstämmer med de vi egentligen är, nämligen Ljusväsenden på väg att bli Skaparens medskapare.

Jag tror att vi nu kommer att få uppleva några månader där vi verkligen kommer att känna av hur vi förs iväg till våra ”fullbordans-livsförhållanden”. Det kan handla om att vi sammanförs med nya Själsfränder och Svansyskon, det kan handla om att vi bryter upp från ett arbete för att istället göra något som vårt hjärta säger oss, det kan handla om att vi flyttar till boendeförhållanden som känns stämma bättre med hur vi vill leva. Drivkraften bakom allt detta är att vi som följer energierna framåt nu blir de vi innerst inne är, oavsett vad det medför i de yttre förhållandena.

Start för Universella nivån 11 februari eller 9 mars 2011?

Efter dessa inledande månader av omorientering så kör sedan den Universella nivån igång, förmodligen under tidigare delen av år 2011. C J Calleman har numera satt datumet för detta till den 9 mars 2011, och hans teori är att den Universella nivån omfattar 13 st 18-dagarspulser (Oxlahunkinpulser) och fullbordas den 28 oktober 2011.

Denna tidsplan känns inte rätt för mig, utan det kosmiska hjärtats rytm, alltså Tzolkinpulsen, känns re-sonera bättre med den jag är. Därför ser jag det mer troligt att den Universella nivån inleds då ett nytt Tzolkinår börjar, nämligen på dagen 1 Imix, den 11 februari 2011 och fullbordas genom 13 st 20-dagarspulser, precis som alla andra Tzolkinår.

Men dessa datum är inte något vi egentligen behöver bry oss så mycket om. För när vi är direktuppkopplade, kan vi själva mycket väl känna in vad som sker med energierna, och därmed följa med i deras böljande dans.

Tzolkinpulsen i den universella nivån är ju oerhört snabb för oss som är födda ända tillbaka i den Planetära nivån. Men – samtidigt så är det ju så att vi själva, på individnivå, följt en sådan puls genom hela vårt liv! För vår egen utvecklingspuls är ju just Tzolkinpulsen! Så jag är inte säker på att vi kommer att uppleva det så intensivt som man skulle kunna tro. Utan vad som kan komma att vara viktigt för oss under den Universella nivån är att vi beaktar var vi själva respektive Universella nivån befinner oss i Tzolkinpulsen, för att ha en aning om hur olika perioder kommer att påverka oss. Det är det tipset jag vill ge.

Världsekonomin på väg att störta

En sak som kommer att påverka oss mycket framöver är förändringarna i världsekonomin. Där har vi nu under många veckor kunna se hur ekonomiska experter talat om att krisen är över och att en säker återhämtning är på gång. Allra helst här i vårt eget land talas det om för oss att isen ser mycket bra ut framöver så det är bara att åka vidare i god fart. Men vad de mycket noga undviker att informera oss är att lilla sjön Sverige faktiskt är en del av ett sammanhängande system med många sjöar. Så om vattennivån (ekonomin) sänks drastiskt i sjöar som är kopplade till oss, så har vi inte heller någon yta som bär isen i vår sjö. Så hur tjock och bra vår is än är så kommer den inte att bära när den så att säga blir hängande i luften.

Det scenario jag ser är att det ekonomiska systemet är som ett flygplan som har börjat störta (redan under Natt Fem). Vad som gjorts nu, bl a under Natt Sex, är att piloten har tagit krafttag i höjdrodret vilket till synes gjort att planet rätat upp sig och faran är över. Men det ekonomiska planet är som JAS Gripen – det är mycket känsligt för häftiga manövrer. Så pilotens kraftiga upprättning innebär högst sannolikt att planet nu mycket snart tappar luften under vingarna och då blir störtningen ett faktum. Och den färden neråt kommer självklart att bli svår för oss alla.

Men ändå ska vi försöka att inte känna någon rädsla. För rädslan är det mest effektiva sättet att hindra det flöde av ljus och kärlek som ger oss vår styrka och styrförmåga. Vi ska istället ha allkärleken som vårt ledljus och försöka ha tillit till att Livet kommer att leda oss på bästa sätt även genom de mer turbulenta tiderna.

Det enkla sättet att behålla balansen och stabiliteten är det jag berört i tidigare artiklar, nämligen att inom sig bära visionen av de fyra riktningarna och den vertikala axeln, vilket är synonymt med den holografiska projiceringen av Världsträdet. Bär vi denna visualiserad inom oss så blir det som en antenn som gör att vi lättare tar in de inkommande kosmiska upplysningsenergierna och därigenom står i direktkontakt med Källan. Och den vertikala axeln, Världsträdets stam, spänner ju alltifrån den första dimensionen i Moder Jords innersta kärna till den nionde dimensionen: det svarta hålet i Vintergatans centrum, vilket hålls i struktur av Tzolkin, tidhållaren. Därför ger den oss en stor styrka.

Jag kommer att tänka på Karin Boye och hennes fina dikt ”Javisst gör det ont”:

”Då, när det är som värst och inget hjälper,

brister som i jubel trädets knoppar

Då, när ingen rädsla längre håller,

faller i ett glitter kvistens droppar,

glömmer att de skrämdes av det nya,

glömmer att de ängslades för färden –

Känner en sekund sin största trygghet

Vilar i den tillit

som skapar världen”

Det är där vi nu befinner oss. Vi är som droppar på Världsträdets alla kvistar och nu är det dags för oss att släppa taget och låta oss falla, i tillit till Livet och Kärleken. Och vi är själva de som skapar världen.

Barfota-Karin

på dagen 9 Chiccan i Mayakalenderns Tzolkinräkning/2010-11-07

Tiden mogen att förstå Mayas visdom

karin-forsberg

Vad som först av allt bör poängteras är att Mayakalendern inte handlar om någon religion eller tillfällig strömning inom New Age-rörelsen. Denna mångtusenåriga kod beskriver på ett tidlöst och konkret sätt utvecklingen i vår galax, och grundar sig på djupa insikter och stora kunskaper hos ett av jordens mest högutvecklade folk, Mayafolket.

Varken Mayafolket eller deras kalender är någon gammal utdöd historisk relik. Idag lever över 7 miljoner Mayaindianer kvar i Mellanamerika och deras visdomar är högaktuella för oss moderna människor idag. De ger oss möjlighet att få insikt i vad som sker med oss själva och världen när vi nu går mot fullbordan av denna utvecklingsspiral. Visdomarna i Mayakalendern ger oss de redskap vi behöver för att lättare kunna följa med i den utvecklingsprocess vi oundvikligt är en del av.

Intresset för Mayafolket och deras kalender har funnits under många decennier och mycket forskningsarbete har utförts för att försöka kartlägga deras historia och kultur, förstå deras skriftspråk, tideräkning och kalendrar.

Mayakulturens sanna essens, dvs den visdom de erbjuder i form av viktiga budskap om vår och världens utveckling, har dock bara börjat framträda för oss moderna människor. Vi har inte varit tillräckligt mogna, varken intellektuellt eller andligt, för att kunna förstå innebörden i och omfattningen av det fantastiska arv de efterlämnade. Men idag, i takt med de nya inkommande evolutionsenergierna, börjar nu olika tidslås att släppa och vårt medvetande börjar vara moget för att ta emot vägledningen från kosmos via Mayafolket. Därför växer det nu fram ett allt större intresse bland människor för deras gamla kunskaper och deras heliga kalender – Mayakalendern.

kugghjultz

Bilden: Det mindre ”kugghjulet” symboliserar de 13 Tonerna (Himlarna) och det större hjulet motsvarar de 20 olika Dagtecknen i Tzolkinräkningen.

Utvecklingsspiralen

Mayakalendern beskriver de energipulser som ända sedan universums skapelse driver evolutionsprocessen och som påverkar allt skapat, alltifrån det lilla till det stora, inklusive oss själva. Processen fortskrider genom cykler och nivåhöjningar, vilket ger medvetandeutvecklingen en spiralliknande rörelse. Det handlar alltså inte om någon linjär tideräkning utan om en utveckling i cykler inom cykler.

Den utvecklingsspiral vi för närvarande befinner oss i, består av nio nivåhöjningar som också kallas Undervärldar. Inom varje nivå fullbordas en cykel bestående av 13 Himlar, varav 6 Nätter och 7 Dagar. När vi befinner oss i sista dagen inom en viss nivå påbörjas första dagen i den nya cykeln i nästa nivå.

Varje ny utvecklingsnivå är tidsmässigt av 20 gånger mindre omfattning än den förra, vilket innebär att växlingen mellan Dagarna/Nätterna återkommer med 20 gånger tätare intervall. Men lika mycket utveckling sker inom varje nivå. I detta ligger förklaringen till varför vi upplever att allt blir mer intensivt och att tiden går allt fortare!

Tzolkinräkningen

Utvecklingspulserna kan jämföras med många toner och övertoner i ett och samma skapelseackord. Den grundläggande energipulsen i skapelseackordet är Den Heliga Tzolkinräkningen. Den brukar ses som det nav till vilket alla andra utvecklingscykler är kopplade. Tzolkinräkningen skapas av en kombination av 20 olika Dagtecken och 13 olika Toner (eller Himlar, jämför ovan) som cykliskt snurrar tillsammans. För varje dygn råder en viss Ton och en viss Dagtecken-energi. Efter 260 dygn har alla olika kombinationer avverkats. Detta ger ett Tzolkinår på 13 perioder (uinaler) med 20 dygn i varje, liksom våra 12 perioder (månader) som har kring 30 dagar i varje.

Den viktiga med Mayakalenderns tideräkning är att den baserar sig på och beskriver påverkan från både de kosmiska energipulserna och de fysiska himlakropparna. Den linjära tideräkning – som bl.a.vår gregorianska kalender och våra klockor beskriver – baserar sig däremot enbart på rörelsen hos universums fysiska objekt. Om vi kan lära oss att känna utvecklingspulserna och följa Mayakalendern istället för den delvis artificiella tideräkning vi nu använder oss av kan vi smidigare följa med i det naturliga, kosmiska utvecklingsflödet. I klartext betyder detta att vi då bidrar till utvecklingen enligt den Gudomliga Planen, istället för att omedvetet arbeta mot den. Helheten är en summa av delarna.

Karin Forsberg/2008-12-01

Bilden: Yohualticitl, Födelsens Gudinna

Annonser