Bilden: Navajoindiansk sandmandala.
Ordet mandala betyder cirkel, och i hinduiska och buddhistiska ritualer syftar det på en figur som ritas på marken eller målas på ett bord och som symboliserar de kosmiska och himmelska regionerna. Korrekt avbildad och vederbörligen invigd blir den ett koncentrat av ockult energi, som drar till sig dolda krafter och själv utsänder strålar som en talisman. Inom mandalacirkelns gränser tecknas andra geometriska figurer, mindre kvadrater, trianglar och cirklar som delar det Hela i heliga zoner.
Mandalan anses vara ett kosmogram, en karta över universum, med bestämda områden som tilldelas de olika andliga beskyddarna i världrymden. Inom buddhismen symboliserar också mandalan alltings förgänlighet och skörhet. Efter det tidskrävande arbetet att bygga en mandala sopas bilden bort för att påvisa detta faktum.
Meditation inför en mandala tillkallar inte bara de vänligt sinnade gudomarna utan också skräckinjagande spöken, blodtörstiga demoner och föreställningar om förruttnelse och död, som enligt en hindutext är bilder av ens eget undermedvetna. En del moderna psykologer, den förste av dem C.G. Jung, har därför betraktat mandalan inte bara som ett kosmogram utan som ett psykokosmogram, en plan över mänskliga psyket som avslöjar sinnets djupare struktur. I nästan alla världens kulturer existerar en mandala i en eller annan form.
Olika kulturer men liknande uttryckssätt
Bilden: Tibetansk sandmandala.
Både Navajoindianerna och Tibetanska munkar skapar sandmandalas för att visa livets obeständighet. Jämför bilden ovan (Tibet) med den längst upp på sidan (Navajo).
Mikrokosmos och makrokosmos
Eftersom en mandala representerar själva universum så är den både mikrokosmos och makrokosmos och vi är alla en del av dess invecklade design. Mandalan är mer än en bild sedd med våra ögon; den är ett bestämt ögonblick i tiden. Den kan användas som ett redskap för att utforska konst, vetenskap, religion och själva livet. Mandalan innehåller både ett levande lexikon över det ändliga och en vägkarta till oändligheten.
Carl Jung sade att en mandala symboliserar ”den inre försoningens och helhetens säkra tillflykt”. Den är ”en syntes av klart åtskilda element i en enhetlig plan som representerar tillvarons grundläggande natur”. Jung använde mandalan för sin egen personliga utveckling och skrev om sina egna erfarenheter.
Tibetanska buddhister säger att en mandala består av fem ”excellenser”:
Läraren • Budskapet • Publiken • Platsen • Tiden
Källa: The mandala project
Labyrint
Labyrinter är en sorts mandala som påträffas i många kulturer och används som ett verktyg för centrering.
Ljusspridarna 